Om boken: 2016 / Jag, Savva Kobchik, en student vid Timiryazev Academy, när jag kom till den här världen, var jag bara tvungen att överleva. Och jag överlämnade mig till livsflödets vilja. Och hon drog mig uppströms. In i områden som jag aldrig eftersträvat och som ofta är obegripliga för mig. "Detta måste absorberas med modersmjölk," sa Olmut-kungens generaladjutant till mig, och han visade sig ha rätt. Jag befinner mig hela tiden i obehagliga situationer just för att jag inte ens känner till lokala verkligheter så mycket som jag inte känner av dem. Och inte bara det beryktade hovsällskapet, utan även bergssederna hos folket som jag officiellt tillhör här. Andra reaktioner tas upp i mig. Jag är en rysk bonde, en kulak, om du vill. Det enklaste för mig här är i armén, eftersom armén är en armé överallt. Jag är chefen - du är en idiot, du är chefen - jag är en idiot. Men de låter mig inte tjäna i armén där jag vill - i en flygavdelning på luftskepp. Och i allmänhet togs allt som jag skapade för den kejserliga armén ifrån mig. Ett pansartåg, ett anfallskompani... De gav mig order, till och med riddarkorset - motsvarande en hjälte från Ryssland här, men de lät mig inte slåss. De styrande behöver mig mer som tillverkare än som officer. De har många officerare, men få tillverkare, särskilt de som tillverkar maskingevär.